När Therese Nilshagen precis hade fyllt 20 år flyttade hon till Tyskland för att arbeta som hästskötare på en ridanläggning. Idag, 20 år senare, är hon Chief Rider på hingststationen och dressyranläggningen Lodbergen. Här berättar Therese om vad hennes roll innebär, hur en vanlig arbetsdag kan se ut och vad det roligaste och mest utmanande med jobbet är. 

Till att börja med, vad innebär din roll som Chief Rider? 

– Vi är tre parter som hjälps åt att driva Lodbergen, och det är dels ägarna av anläggningen som kommer från Schweiz, Wolfgang Stagge som är platschef och jag. Wolfgang tar hand om stora delar av det administrativa arbetet, medan jag är mer ansvarig för hingststationen och utbildningen av hästarna. Utöver mig har vi tre beridare som arbetar här på gården och som hjälper till med träning av hästarna, men mitt huvudsakliga ansvar är i första hand att ta hand om utbildningen för avelshingstarna. 

– Jag är ganska skonad från att göra mycket pappersarbete, men jag är med och driver anläggningen. Det är fantastiskt roligt! Vi är en ganska liten hingststation, men har ändå lyckats bli välkända och det går bra för oss. Vi är väldigt stolta över våra fina avelshingstar och vår främsta inkomstkälla just nu är att sälja semin. 

”Jag är väldigt tacksam över att få lägga den allra största delen av min tid i sadeln och träna mina hästar.” 

– Therese Nilshagen

– Det som skiljer min roll mot beridarnas är egentligen att jag är chef och ansvarig för utbildningsdelen. Beridarna som vi har här på anläggningen är jätteduktiga och hjälper till att rida och träna hästarna. Vi har ett bra system där jag försöker hjälpa dem så mycket som möjligt, men så har vi också tränare som kommer hit varje vecka och tränar dem. Det är jätteviktigt för beridarnas utveckling att de känner sig stimulerade, får lära sig nya saker och känner att de kommer vidare. Även om de mest rider och tränar får de också åka ut på tävling när det passar. 

Hur kan en vanlig dag se ut för dig? 

– I mitt kontrakt tror jag egentligen att det står att jag börjar klockan 07:00, men jag brukar alltid vara i stallet klockan 06:00. Då går jag runt och gör en check för att se till att det inte är några konstigheter. Sedan lägger jag på magnettäcket på den häst jag ska rida först, vilket oftast är Dante. Efter det dricker jag en snabb kopp kaffe så Dante hinner äta lite frukost innan vi gör oss i ordning för träning. Sedan rider jag upp till åtta hästar om dagen. 

– Jag har en fantastiskt bra hästskötare som är en väldigt viktig del i mitt team, och han hjälper mig att göra i ordning hästarna under dagen. Jag är däremot inte den ryttaren som bara vill få hästarna färdiga och sedan sitta upp, utan jag vill gärna vara med innan. För att bli en duktig ryttare tror jag att det är viktigt att kunna läsa av sina hästar, och för att lära sig det är det bra att spendera tid med dem i stallet och hagen. Jag har fullt förtroende för min hästskötare och vet att han gör allt exemplariskt, men jag gärna vara delaktig. 

Hur kommer det sig att du oftast börjar med Dante direkt på morgonen? 

– Haha, det finns faktiskt en lite speciell anledning till det. För att ta sig till utebanan måste man skritta förbi paddockarna där de andra hästarna går, och Dante kan vara lite macho ibland. Han lyssnar inte alltid jättemycket på mig, så har jag otur så kan det vara så att han försöker attackera de andra hästarna. Så det var så det började, det var helt enkelt lättare att ta sig till utebanan på Dante om inte hagarna var fulla med hästar. Men det är aldrig något problem någon annanstans, bara hemma. Jag tror han vet att han är chefen och en av de äldsta, så det handlar nog bara om att han vill hävda sig lite. Men sedan när jag sitter upp på honom är det jag som är chefen. Sen är jag också ganska manisk med Dante att alltid rida minst en halvtimme skritt, så det är ganska skönt att börja morgonen med honom. Det passar oss väldigt bra just nu. 

”Dante kan ha sina fixidéer, men han är aldrig elak. En häst ska såklart alltid lyssna, men jag tycker det är viktigt att den också får behålla sin karaktär.” 

– Therese Nilshagen

Hinner du med att vara tränare åt andra? 

– Just nu gör jag tyvärr inte det. All min tid går åt att träna hästarna här på anläggningen. Får jag tid över kan jag absolut undervisa beridarna här på anläggningen, men det är svårt att hinna med till vardags. Varje häst kräver sin tid och när dagen är slut och jag har ridit alla mina hästar, så behöver jag tid för återhämtning. Som tränare tycker jag att man har ett ansvar att både träna till vardags och även följa med på tävling för att stötta sina ekipage, och i min situation finns inte den tiden. Det får vara någonting som kommer senare i min karriär helt enkelt, just nu är jag koncentrerad på min egen satsning. 

Vad skulle du säga är det roligaste med ditt jobb? 

– Det roligaste med mitt jobb är utmaningen med varje individ. Jag jobbar ju med hingstar, så de har ofta mycket karaktär. Att få göra resan med varje häst är jättekul. Se hur de utvecklas och samtidigt bli en bättre version av mig själv. Djur i allmänhet fascinerar mig, så det är otroligt roligt att få arbeta med hästar. 

Vad skulle du säga är det mest utmanande? 

– Man måste ha tålamod och påminna sig om att vägen framåt inte alltid är spikrak. Alla har bättre och sämre perioder och det är viktigt att inte hetsa upp sig bara för att något krånglar. Det är egentligen både charmen och utmaningen med att utbilda. Hästar har ett helt annat sätt att kommunicera på, och det är vår uppgift som ryttare att försöka förstå vad det är de vill säga till oss och lära oss läsa av dem. Enligt min erfarenhet är det ingen häst som vill jävlas, utan oftast vill de göra sitt bästa. 

”Är det något som inte funkar får man först och främst söka fel hos sig själv.” 

– Therese Nilshagen

Om du tänker på topphästar du tränat – egenskaper de har gemensamt? Egenskaper du söker hos unghästar? 

• En viss energi och spänst 

• Positiv inställning 

• God arbetsvilja 

• Tre bra gångarter med ett plus för bakbenen 

    

– För mig är det viktigaste att hästen har en positiv inställning. För genom att jobba mycket med gymnastisering kan man få en ganska medioker trav att bli fantastisk fin, så sådant går ofta att träna upp – så länge hästen har en vilja att arbeta.