Serie: Att vara ridinfluencer (1/2)

Att göra sitt intresse till sin karriär är en stor dröm för många ryttare. Mira Müller-Steinmann är en av de som lyckats göra verklighet av den drömmen. I sociala medier får vi följa hennes liv som tävlingsryttare på Grand Prix-nivå, och även ta del av de med- och motgångar hon stöter på under resans gång. Vi var nyfikna på hennes historia, hur allt började, utmaningar hon ställts inför på vägen och om hon skulle göra något annorlunda om hon fick möjlighet att resa tillbaka i tiden. Så, varför inte låna Mira för en pratstund och fråga henne? 

I denna serie på två delar får du ta del av hur Mira inledde sin resa i sociala medier, hur hon arbetar med det idag samt hennes tankar om framtiden. 

Men låt oss ta det från första början. Mira, när började du dela med dig av ditt liv i stallet på sociala medier?

– Jag tror att det var runt 2013 när jag startade en Facebook-sida som fungerade lite som en dagbok för mig. Det var ett sätt för mig att dela med mig av mina upplevelser med min häst Samba och publicera bilder utan att behöva bombardera mina Facebook-vänner som inte har ett hästintresse, haha. Inledningsvis var sidan bara till för mig själv och eventuellt andra som kunde vara intresserade.

När insåg du att din närvaro på sociala medier hade potential att bli något ännu större?

– Jag tror att det var kring 2014-2015 när jag hade runt 25 000 följare på Facebook. Fler och fler företag började höra av sig till mig och bad mig testa deras produkter. Där och då gjorde jag det helt kostnadsfritt, jag var mest bara glad över att få hem produkter gratis. Alla ryttare vet hur dyr den här sporten är, så det var väldigt spännande att få saker gratis. Och det var då någon gång som det här blev ett deltidsarbete för mig. Däremot var det aldrig som att jag funderade på om jag skulle göra det till ett jobb eller inte. Det utvecklades bara till det på ett naturligt sätt. År 2016 gick jag klart gymnasiet och fortsatte studera efteråt, så jag funderade aldrig på att göra det till mitt heltidsarbete då. När jag sedan tog examen från universitetet år 2022 hade jag vetat i ett par år att influencer-yrket var ett fungerande alternativ för mig.

Var ditt mål att bli en influencer när du började?

– Jag tror inte att jag hade tankarna på det då. Idag är det ett mer etablerat begrepp, precis som "content creator" också har blivit. Men när jag började var det mer "jag håller på lite med sociala medier på sidan av". Jag kan också erkänna att jag skämdes lite över det då och vågade inte visa mig stolt. Det tog faktiskt lång tid innan jag vågade det, men det är nog bara så som jag är. Men ja, jag tänkte bara att "jag ger det ett försök och ser hur det går. Funkar det inte får jag göra något annat, jag har ju en back-up eftersom jag studerar". Jag hoppade aldrig av mina universitetsstudier som vissa andra, eller sa upp mig från något jobb för sociala medier. Och så här i efterhand tror jag att det var det som var nyckeln till att jag fick så många följare. Jag var aldrig riktigt beroende av Instagram, så jag kunde verkligen alltid vara mig själv.

"Jag tror att det var det som var nyckeln till att mitt följarantal växte snabbt. Jag var aldrig beroende av Instagram, så jag kunde verkligen alltid vara mig själv."

– Mira Müller-Steinmann
 

Har du fått några negativa kommentarer eller kritik från personer i din närhet om ditt jobb som influencer?

– Den äldre generationen kan absolut ha svårt att förstå vad det är jag gör och hur det kan vara ett arbete.  Men bortsett från det, inte alls. Jag har nog varit min största kritiker faktiskt. Men du vet, det här jobbet kommer inte med samma stabilitet som mer traditionella yrken. Så det är nog ganska naturligt att man ställer sig mer kritisk till influencer-yrket.

Du har gjort det här ganska länge nu. Finns det några saker som du tidigare brukade publicera eller skriva om, som du inte längre gör? Sånt som får dig att kolla tillbaka och tänka "vad höll jag på med"?

– Oh ja! Det är därför jag har gjort min Facebook-sida privat, haha. Jag var bara en tonåring då och sättet som jag skriver på har verkligen utvecklats sedan dess. Det handlar inte om några drastiska saker, men det är några saker som jag publicerade då som jag kanske inte tycker känns så professionella längre. Till exempel så var det väldigt populärt att rida med bara halsring förr. Idag kan jag tycka att det känns ganska farligt, men förr tänkte jag mer "Äh, jag och min häst har bra kommunikation och därför fungerar det jättebra för oss." Problemet var väl lite hur jag formulerade mig, och att jag inte nämnde potentiella risker. Att rida med halsring fungerade bra för oss, och gör det fortfarande. Men idag ser jag på det annorlunda och skulle till exempel inte rida ut på åkern med bara halsring. Jag tror att jag har ett mer nyanserat sätt att se på saker nu.

Din vän Josephin är numera även din manager. När insåg du att du behövde hjälp med att hantera dina sociala kanaler?

– Det var aldrig så att jag var helt överarbetat eller så.  Det handlade mer om att jag insåg att det fanns utrymme att effektivisera mitt arbete och göra det ännu bättre. Det var i augusti 2021 som jag började överväga att skaffa hjälp, och jag började också bli kontaktad av företag som erbjöd hjälp med management-delarna. När jag förberedde mig för att skriva min kandidatuppsats insåg jag att lite avlastning hade varit hjälpsamt. Jag började få allt för många förfrågningar för att kunna hantera allt själv, och jag tvingades ignorera de som inte var av intresse, vilket var högst oprofessionellt. Så det var lite av en slump att Josephin började ta över arbetsuppgifter från mig, och snabbt blev till stor hjälp för mitt jobb.

– Med hennes avlastning kan jag ta på mig mer jobb, och mitt arbete har blivit både mer professionellt och lönsamt. Josephin arbetar ca 20–30 timmar i veckan för mig och tar hand om allt administrativt arbete, skriver mina to-do's, håller min kalender uppdaterad och påminner mig om fakturering. Hon är en riktig hjälte.

Får din pojkvän, likt många andra partners inom sporten, ställa upp och följa med till stallet för att fota eller agera hästskötare på tävling? 😉

– Nej han är inte alls involverad. Min pojkvän är ganska upptagen med sitt eget liv och karriär, och reser mycket i jobbet. Så han har inte så mycket tid över. Men om han är i stallet och det finns saker att göra, är han inte sen att erbjuda sin hjälp. Däremot är han inte involverad i det dagliga arbetet med hästarna eller på tävling. Det är mer undantag än regel skulle jag säga.

Du tävlar upp till Grand Prix-nivå. Hur är det för dig att tävla nu för tiden, när så många känner igen dig och vet vem du är? Är det stor skillnad mot hur det var innan?

– Jag känner absolut lite press från publiken, för går det inte bra kommer fler känna till det. Så det kan vara lite stressande. Men jag kan ju alltid välja att inte göra en stor grej av att jag ska åka och tävla någonstans. Exempelvis, om jag ska tävla en ny häst som jag känner mig lite osäker med, behöver jag inte gå ut med den informationen i mina sociala medier. I takt med att jag blivit mer erfaren som influencer har jag också lärt mig hur jag på bästa sätt hanterar när saker inte går helt som planerat, och det har hjälp mig jättemycket. Och jag tror alla som håller på med hästar vet att vi alla har dåliga dagar ibland. Det hör till. Men för att sammanfatta så ja, jag känner absolut av mer press nu för tiden, men jag kan också hantera när saker inte går helt enligt plan.

Känner personer igen dig på tävlingar?

– Ja, absolut. Mitt content tilltalar en lite äldre målgrupp dock, så jag gör inte sådana grejer som "meet-and-greets" och liknande. Som barn eller tonåring är man nog ofta mer av ett dedikerat "fan" och vill ta bild, ställa frågor och be om autograf. Som vuxen tror jag inte att man känner samma behov av sådant.  Men jag har absolut inga problem med att folk kommer fram till mig, haha. Det handlar inte om att jag inte gillar att prata med människor. När jag själv var ung förstod jag aldrig grejen med att ha idoler och vara ett stort fan av en främling, och jag vill inte vara det för andra. Det är trevligt när människor kommer fram och vill ta en bild, men autograf och sånt är lite för mycket för min del så jag försöker undvika det, haha.

Om du kollar framåt, har du något kort- eller långsiktigt mål med din närvaro på sociala medier?

– Ja absolut! Jag vill absolut fortsätta utveckla och växa mitt konto på sociala medier. När det kommer till mer konkreta planer så har vi ingenting skrivet i sten än. Framåt kanske vi kommer starta fler projekt som podcasten "Stabletainment". Den har verkligen växt sig stor och boostats av min räckvidd.  Det känns som en självklarhet att expandera till fler kanaler, eftersom allt förändras så snabbt idag och med största sannolikhet kommer fortsätta göra framåt. Något som jag aldrig vill bli dock är en "mamma bloggare" haha. Det är viktigt att tänka långsiktigt gällande vilka alternativ man har och hur de passar ihop med hela ditt varumärke. Kanske startar jag ett eget brand någon gång? Eller kanske en plattform med utbildande material? Alternativen är många.

"Det känns som en självklarhet att expandera till fler kanaler, eftersom allt förändras så snabbt idag och med största sannolikhet kommer fortsätta göra framåt."

– Mira Müller-Steinmann

... för du vill inte fortsätta med sociala medier för alltid?

– Det är svårt att säga, vem vet hur sociala medier utvecklas i framtiden? Men det är ofta en yngre målgrupp som håller till i sociala medier, och så småningom blir de äldre personerna mindre intressanta. Därför tänker jag att det är smart att ha en långsiktig plan, sätta mål och hitta vägar som leder åt ett håll som följer den utveckling man vill ha. Jag drömmer om en framtid där jag arbetar mindre och inte nödvändigtvis behöver stå framför kameran varje dag. Och för att nå dit har jag redan nu börjat skapa och ta mig an projekt som supportar min framtida vision.  Det kanske inte kommer hända inom 10 eller 20 år, men det finns en poäng med att vara förbered. Så här är det att vara egenföretagare, även i andra branscher.

Känner du dig trygg i ditt jobb just nu?

– Ja, jag känner mig trygg för de kommande fem till tio åren. Därefter känns det ovisst. Det är därför jag redan nu har börjat planera, och det är också därför det var så viktigt för mig att avsluta mina studier. Dessutom har mina ridkunskaper öppnat upp för en potentiell karriär som professionell ryttare. Att träna hästar kanske inte kommer innebära samma inkomst som sociala medier, men det är absolut ett annat yrke som ligger mig nära till hands. Men att vara influencer är absolut inte en trygg karriär, åtminstone inte i det långa loppet. Däremot känner jag mig trygg att mina personliga och yrkesrelaterade framtidsutsikter är säkrade tack vare den räckvidd jag byggt och de olika inkomstkällorna jag har.

Tack för pratstunden Mira, och alla intressanta insikter du delat med dig av. 🙌

För att följa Mira, kolla in @miraaams på Instagram.

Läs del 2 i vår serie Att vara ridinfluencer här.