Han omtalas som den norska hopptalangen, men har svårt att köpa definitionen till hundra procent. Kanske känns ordet “talang” obekant när man vet vad som egentligen krävs för att ta sig dit man vill. Med imponerande placeringar i Världscupen, Nations Cup, och 5* Grand Prix klasser, har Pål genom hårt arbete och fokus hunnit samla på sig erfarenheter som han idag omsätter i sin egen verksamhet i Norge. Med siktet inställt på framtiden, är vi övertygade om att nya framgångar väntar vår Teamryttare Pål Flam!

Om Pål

• Namn: Pål Flam
• Ålder: 28 (Född 24 maj, 1995)
• Bor i: Oslo, Norge 🇳🇴
• Yrke: Hoppryttare
• Instagram: @paalflammen

När vi ringer upp Pål för en intervju är han mitt i förberedelserna inför vårens tävlingar i Spanien, med avresa om endast ett par dagar. Planen är att stanna i sex veckor. Förutom logistik, handlar Påls egna förberedelser mycket om vad han kallar den mentala checklistan.

“Jag förbereder mig inför tävlingar genom att visualisera. Jag visualiserar hur det är att rida banan, vilken rytm jag har, hur det är att tävla. Det kan jag göra när jag kör bil eller bara sitter hemma i soffan helt enkelt. Jag tror faktiskt det är lite avkopplande för mig – att ha den där mentala checklistan som jag går igenom om och om igen. Det gör att jag känner mig mentalt redo när jag väl står där på banan. Jag tror att min hjärna är väldigt systematisk när det kommer till ridningen. För hästarnas del försöker jag ändra så lite som möjligt innan tävling. Självklart vill man få några större språng i hästarna om man ska åka på en världscuptävling till exempel. Men inför lite mindre tävlingar brukar jag hoppa igenom en bana och checka av att jag kommer rätt på distanserna och har rätt rytm. När det är säsong brukar jag hoppa bana ungefär en till två gånger i veckan.” 

När Pål ska försöka beskriva sig själv, är det framför allt två saker som sticker ut: Ordning och reda när det kommer till hästarna, och en något rörigare tillvaro utanför stallet. Någon som hjälper honom med struktur i vardagen är flickvännen, eller numera fästmön Anette Ringnes, som han bor tillsammans med i Oslo. 

“Jag tycker det är svårt att beskriva mig själv, men jag har fått lite hjälp av Anette. Hon beskriver mig som ambitiös, snäll, ansvarsfull, rolig, dedikerad och hårt arbetande. Det är ju väldigt fina ord! Men jag skulle också vilja tillägga att jag kan vara lite disträ, haha. Det händer att jag glömmer bort saker ibland. Till exempel är min klocka och mobil spårlöst försvunna ungefär varje dag, min garderob ser ut som ett bombnedslag, ni fattar. Som tur är får jag hjälp av Anette, vi är ett bra team. Jag tror också att jag kan upplevas som disträ för att jag ständigt tänker på hästarna och vad jag kan förbättra med min ridning. Med hästarna är jag väldigt strukturerad.”

Hur ser en typisk dag ut för dig? 

• Jag vaknar runt 07:00, sätter mig i bilen 07:45 och kör till stallet. När jag kommer fram kollar jag så att allt är som det ska i stallet och med hästarna. Jag har också hjälp av jätteduktiga hästskötare som har koll på allt. 
• Efter det börjar jag rida, jag rider mellan fem och nio hästar. Vissa dagar visar jag också hästar. 
• Efter stallet försöker jag lägga tid på att göra lite andra saker, så att det inte handlar om hästar 24/7. Eftersom jag är uppväxt på en gård, så uppskattar jag att bo i Oslo. Att bara få ta på mig vanliga kläder och gå ut och äta på en restaurang. 

Att sportintresset väcktes tidigt hos Pål framgår tydligt under intervjun. Att det var hästar och hoppning som skulle vara hans huvudfokus? Inte lika självklart. Pål var under sin uppväxt en framgångsrik distanslöpare, och ägnade mycket tid till både fotboll och handboll. Till sist var det ändå uppväxten på hästgården (och ett gäng ponnyer) som fick honom på andra tankar. Som 14-åring tog han beslutet att gå “all in” för hoppningen. 

“Min uppväxt på en hästgård innebar att hästarna blev en naturlig del av mitt liv. Jag tror det var viktigt för mina föräldrar. Jag kanske inte alltid hade jättelust till att vara i stallet i stället för att spela fotboll – men jag fick lägga tid på att lära mig ta hand om hästarna. Av ekonomiska skäl så köpte mina föräldrar en ponny som jag fick tävla och utbilda, och med tiden blev det allt fler. Jag kommer ihåg att det alltid var två ponnyer i taget som blev longerade och sen fick jag hoppa upp och rida. På helgerna kunde vi alltså åka iväg på tävling med fem till sju ponnyer. Jag minns att jag bestämde mig när jag var typ 14 år, att nu går jag “all in” på ridningen. Då slutade jag med lite av de andra idrotterna. Det var där min karriär startade.” 

Som 18-åring började Pål rida Larkin. En häst som han beskriver som svår och väldigt speciell – men med enorm potential. Trots fina placeringar i både världscupen och Nations Cup, ser Pål tillbaka på den tiden med viss självkritik när det kommer till hans egen prestation i sadeln. En irritation som har kommit att bli hans bränsle i sporten: Att bli en så bra ryttare som möjligt. 

“Han skulle egentligen bli dressyrhäst från början. Han hade ingen galopp och var förfärlig att rida på. Men han var väldigt intelligent och hade ett enormt scope – han kunde hoppa hus. Han tog mig ut på de stora tävlingarna som 20-åring – men om jag ska vara ärlig så kände jag att jag inte var där ridmässigt. Jag var inte bra nog, och det irriterade mig mycket. Jag kunde göra misstag som hästen inte förtjänade, och min dröm var ju att kunna rida så bra som möjligt – inte att rida världscupen.”

År 2018 gick flyttlasset till Holland, där Pål bodde i vad han beskriver som “hjärtat av sporten” i fyra år. Trots fina hästar, tävlingar, och många erfarenheter där han fick lära sig och se mycket av sporten – kände han fortfarande att det där extra saknades i ridningen. Han tog därför beslutet att flytta tillbaka till Norge och starta sin egen verksamhet. Ett beslut som kom att bli lite av Påls “turning point” i karriären, och som till sist fick alla bitar att falla på plats. 

“Jag startade upp min egen business och kunde välja vad jag ville ta med mig av det jag lärt mig, och det jag ville lägga åt sidan. Jag kände att jag kunde välja att fokusera på de saker jag ville träna på. Då märkte jag hur mycket bättre jag blev på att rida. Nu har jag kommit till en punkt där jag kan gå in och rida väldigt bra. Det som krävdes var att kunna sortera kunskapen och det jag lärt mig, för att göra det till mitt eget. Då kom min turning point.”   

Pål har flera förebilder inom hoppningen, men inspireras särskilt mycket av ryttare som utmärker sig när det kommer till horsemanship. 

“Det finns extremt många bra ryttare, men det finns vissa som utmärker sig när det kommer till horsemanship och allt runtomkring. De senaste åren har jag tittat mycket på Julien Épaillard, Peder Fredricson och Henrik von Eckermann. Jag inspireras av att se hur de får hästen att hoppa, hur de kan rida snabbt, och samtidigt hålla hästarna positiva och försiktiga. Det är helheten som fascinerar mig.”

Du känns som en person med ett väldigt starkt driv, hur har du hanterat motgångar i din karriär? 
Jag har aldrig haft målet att bli nummer ett på världsrankingen – men jag har alltid haft målet att kunna rida som nummer ett i världen. Jag tror det är sunt med tanke på att vi håller på med en lite märklig sport. Det är mycket pengar involverat, och det är svårt. Min motivation har alltid varit att bli en så bra ryttare som möjligt, och jag tror det är det som gjort att jag överlevt de tyngre perioderna. Att inte vara så resultatdriven – utan mer se på det som att “vad kan jag göra bättre”? Min egen ridning har alltid stått i fokus, hur jag kan göra det så enkelt som möjligt för hästen att hoppa en bana. Det har varit min drivkraft.”

“Jag vill vinna för att jag är den bästa ryttaren – det är mitt mål.”

Sedan Pål hittat sin väg framåt i ridningen har han börjat visualisera sitt långsiktiga mål inom sporten.

“Det har faktiskt kommit mer på senare tiden när jag känner att jag är där ridmässigt. Jag vill kunna prestera jämna resultat i de största klasserna, och befinna mig i världstoppen. Jag vill inte vinna för att jag har den bästa hästen, jag vill vinna för att jag är den bästa ryttaren – det är mitt mål.”

“Det känns väldigt kul och spännande att börja samarbeta med Maya Delorez. De kläder jag provat är väldigt snygga och det är bra kvalitet. Det känns kul att jobba med Maya Delorez för jag märker att hela teamet är så motiverade. They don’t aim to be second best. Det är tacksamt att jobba med ett sånt team.”

Vilka är dina favoritprodukter från Maya Delorez? 
Cargo och Sport-ridbyxorna utan tvivel, de är mina absoluta favoriter. De är väldigt snygga och de bästa jag ridit med. Materialet och passformen är toppen.