Du har ridit en felfri grundomgång och tagit dig vidare till omhoppning. Men väl på banan hittar du inte flytet där allt bara sitter. Vad var det som gick fel, och hur kan man träna för att vara absolut snabbast när det gäller? Någon som lagt tid på att analysera omhoppningens do’s and dont’s är vår norska teamryttare Pål Flam. I den här artikeln får vi ta del av hans bästa tips för att lyckas med omhoppningen. Ready, Set, Go!

Vad gör du annorlunda när du värmer upp för en omhoppning jämfört med när du värmer upp för grundomgången?

– Framför allt så hoppar jag inte fram lika mycket som jag gör inför grundomgången. Man måste tänka på att hästen redan presterat en runda och är varm i kroppen. Jag gillar inte när hästarna har för mycket adrenalin i kroppen, vilket kommer med en förhöjd puls. En häst med för mycket adrenalin tänker inte klart längre – därför försöker jag “ha kvar dem på marken”, med lägre puls, och framför allt se till att de är avslappnade. 

Vilka är de största fallgroparna när man rider en omhoppning?

– Det är faktiskt en av de saker jag fokuserat på och analyserat senaste tiden. Jag har upptäckt att många gör felet att vara för långsamma med att sätta tempot på en gång. Så fort man landar efter första hindret ska man komma upp snabbt i tempo, för att sedan under den längre galoppsträckan till hinder nummer två, kunna hänga med i galoppen utan att jaga på. Man måste tänka “Go” i landningen med en gång – så att inte tempot blir snabbare och snabbare till hinder nummer två. Det är oftast då distansen blir fel. 

• Sätt tempot du vill ha direkt i landningen efter första hindret

• Rid med framåt i galoppen – utan att jaga fram till hinder nummer två

I vilka moment kan man vinna mest tid?

– Jag har tänkt mycket på hur man kan rida tighta svängar, en av de avgörande faktorerna vid omhoppning. Om man svänger upp lite tidigt till ett hinder, kan man alltid gå ut igen i vändningen om man inte ser distansen. Jag brukar rida an i högt tempo, vända in ganska tidigt, och om jag ser att distansen inte blir bra kan jag ta ut svängen lite mer för att få mer plats. Du får fler alternativ helt enkelt. Om du däremot går för djupt in i vändningen mot hindret så har du bara en distans att köra på. Det blir avbrott i rytmen och du tappar fart.

Vad ska man tänka på i anridningen till sista hindret?

– Det beror såklart lite på vilken typ av hinder det är. Men generellt så brukar det vara en ganska lång galoppsträcka till även sista hindret i en omhoppningsbana – vilket gör att det kan vara svårt att se distansen. Det jag brukar tänka på är att behålla tempot, och lita på att distansen kommer till mig. Börja inte krångla till det för mycket, utan våga bara “vara där”. Har du rytmen och tempot så löser det sig till 99% av gångerna. 

Vilka är dina bästa tips för att förbereda hästen för omhoppning när man tränar?

– Misstaget många gör när de tränar hemma är att de drar ner tempot för mycket. Sen kommer man på tävling och har svårt att nå distanserna och får tidsfel. Om man skolar hemma i undertempo så blir det ett jättesteg för både häst och ryttare på tävling när det ska gå snabbare. 

– Det jag har gjort hemma är att jag har byggt en bana och hoppat igenom de flesta hästarna. Då fokuserar jag på att det ska vara bra tempo och bra rytm. Att rida i ett högre tempo kräver övning precis som allt annat, och efter ett tag så känns det helt naturligt. Med fart får man automatiskt mer scope, och kan hoppa lite större hinder. Har man en bra rytm när man rider behöver man inte oroa sig så mycket för distanserna. Man får automatiskt mer power i galoppen. Jag upplever själv att jag fått utdelning sen jag började fokusera på det här!

– På tävling kan man faktiskt träna på det vi pratat om tidigare även i grundomgången, men i mildare version. Det är alltid bra att öva på för att slippa få till exempel tidsfel i grundomgången. Principen är densamma, men inte lika högt tempo och inte lika tighta svängar. 

Har du något mer tips för att lyckas med omhoppningen?

– Jag lägger alltid en tydlig plan innan en omhoppning, och analyserar var jag ska lägga vändningarna för att få en så bra distans som möjligt. Jag visualiserar planen om och om igen. Det har blivit något självklart som jag gör automatiskt. Jag visualiserar tempot, rytmen, och känslan när jag hoppar banan.